20 Allmänt

När en resa tar slut (till minne av min mamma)

Efter nio månaders pandemi och bara några veckor innan vaccinet kom till Sverige hände det som inte fick hända. Någon i min mammas hemtjänst råkade tyvärr smitta henne med Covid-19 och hon somnade in bara fyra dagar före julafton.

Den här fina bilden på mamma är från 1969 men tyvärr vet jag inte var den är tagen.

Min mamma var ingen globetrotter och hon reste aldrig utomlands men hon gillade att upptäcka nya platser i Sverige och när hon väl upptäckt en plats som hon tyckte om reste hon gärna tillbaka dit om och om igen. På så sätt var vi lika.

Bergslagsgården
Mamma i en supersnygg rosa klänning framför Bergslagsgården som låg i Ängelsberg, Fagersta. Gissningsvis någon gång i början av 1960-talet.

Mamma älskade att åka till Stockholm. Resorna dit var de stora höjdpunkterna i hennes liv. Hon hade varit i Stockholm några gånger innan mina föräldrar gifte sig 1969 men kom sedan inte dit på många år. Det skulle dröja ända till 1990, då jag tog med min mamma till Stockholm över en helg. Mellan 1990 och 1998 åkte mamma och jag till Stockholm flera gånger varje år. När jag sedan flyttade upp till Stockholm 1999 brukade mamma ta bussen eller tåget till Stockholm och hälsa på mig några gånger om året. Så fort hon kom hem igen började hon längta och planera för nästa resa. Senaste gången hon var här var 2008, när William var tre veckor gammal. Då hade hon blivit för rörelsehindrad för att åka hit på egen hand så min syssling körde henne till Stockholm för att hon skulle kunna hälsa på sitt nyfödda barnbarn.

Mamma på väg någonstans med buss på 1960-talet.

Mamma älskade att promenera på Drottninggatan och gå in i alla olika affärer och titta och shoppa. Hon pratade gärna med försäljarna på Hötorget och ville alltid köpa blommor hos Agnes & Lisa. Att gå på julmarknaden på Stortorget i Gamla stan var ett måste varje december.

Mamma äter plättar på Café Panorama i Kulturhuset.

Mamma var en vanemänniska och ville alltid fika på Café Panorama högst upp i Kulturhuset och på caféet nere i källaren på NK. Lunchen skulle ätas på restaurangen på fjärde våningen på NK, alltid köttbullar med potatismos och lingonsylt. De absoluta favoritställena i Stockholm var Rosendals trädgård och Konditori Lyran. Jag tror att några av hennes absolut lyckligaste stunder i livet var just när hon fick komma till Rosendals trädgård och fika där och köpa med sig några nya pelargoner hem. De sista gångerna hon var i Stockholm började promenaden dit bli för lång men hon kämpade för att orka eftersom hon så gärna ville. Sista gången, 2007, fick vi ta taxi för då orkade benen inte längre.

Mamma med en bukett blommor från Rosendals trädgårds självplockning.

När Stockholm Water Festival fortfarande arrangerades var det en av årets höjdpunkter för mamma. När jag så småningom ska gå igenom min mammas saker vet jag att jag kommer hitta många t-shirts och andra souvenirer från just vattenfestivalen. Och jag kommer minnas alla dessa timmar som mamma stod med mig i den oändligt långa kön till langos-ståndet trots att hon själv inte åt langos.

Fika i Gamla Stan, Stockholm.

En annan av mammas favoritplatser var Öland. Vi åkte aldrig på semester när jag var liten, eftersom min pappa var lantbrukare och inte var ledig ett enda helt dygn under min uppväxt. Men när jag var 14 år började jag åka till Öland med min faster och min kusin och när jag så småningom fick körkort tog jag med mamma dit många gånger och vi utforskade varenda liten del av ön. Det jag minns mest just nu är att vi alltid fikade på Nya Conditoriet och handlade på Ölandsboden i Borgholm. Vi stannade också ofta och fikade i Äleklinta och handlade på Paradisverkstaden i Färjestaden. Om ni inte redan har gissat det så var just fika en av min mammas favoritsaker att göra, något som utan tvekan gått i arv till mig.

Mamma och pappa i Borgholm 2007.

Efter att jag fått körkort 1988 åkte mamma och jag på bilsemestrar till Skåne och Halland flera somrar i rad. Här besökte vi min pappas kusin i Halmstad, mammas före detta arbetsgivare i Båstad, shoppade och fikade i Helsingborg, tittade på Sveriges sydligaste udde i Smygehuk och hälsade på min mammas kusinbarn i Åhus där vi åt massor av glass.

Mamma utanför Kafferepet i Helsingborg, förmodligen är det 1990.

Under de första 35 åren av mitt liv pratade min mamma väldigt ofta om Tällberg i Dalarna. Pappa och hon hade åkt förbi där någon gång på 60-talet när de var på bilsemester. Ända sedan dess hade mamma drömt om att någon gång återvända och bo på det hotell som heter Klockargården. I augusti 2005, när mamma fortfarande var relativt pigg, tog jag och min dåvarande pojkvän med henne till Dalarna över en helg. Vi bodde en natt på Klockargården och åkte runt till bland annat Gagnef, Leksand, Rättvik, Mora och Nusnäs.

Framför stugan där vi bodde på Klockargården i Tällberg.

När jag fortfarande bodde i Vetlanda var en annan favorit att åka till Göteborg över dagen. Vi tittade i affärer, fikade på vårt favoritcafé, Ahlströms Konditori, och avslutade med några timmar på Liseberg innan vi körde hem. Jag minns att jag fick med mamma i några av karusellerna, bland annat Virvelvinden, Lisebergstornet och Pariserhjulet.

Fika på Ahlströms Konditori i Göteborg, tillsammans med Anita och Joan från USA.

Min mamma kom aldrig iväg utomlands, utom möjligen något besök över dagen i Helsingör (jag tror att hon och jag eventuellt tog båten över någon gång när vi var i Helsingborg men minns inte helt säkert och har inte lyckats hitta några foton som kan hjälpa mig att minnas). Men mamma hade drömmar om att åka utomlands och då framför allt till New York. När mamma var ung jobbade hon som hembiträde i en familj med två söner. En av sönerna flyttade så småningom till New York för att arbeta som läkare där. Min mamma var väldigt fäst vid de här barnen och vill gärna åka till New York och hälsa på. 2004 var tanken att vi skulle komma iväg men när det blev dags att boka flygbiljetter kände mamma att hon nog inte skulle orka med flygresan och vi fick resa utan henne.

Åhus
Mamma älskade havet, här på stranden i Åhus tillsammans med min syssling Göran.

Även om mamma aldrig själv kom iväg på någon utlandsresa så gjorde hon det möjligt för mig att åka på min absolut mest minnesvärda resa som betytt mer än någon annan resa. När jag hade hittat en massa släktingar i USA och bestämde mig för att åka dit och stanna i 4½ månad tog min mamma ett banklån för att betala mina flygbiljetter. Medan jag sedan var i USA hjälpte hon mig att sälja min bil här hemma och såg till att jag var rätt klädd genom att skicka över ett paket med mina vinterkläder när jag lämnade Kalifornien och åkte till North Dakota där det var minus 30 grader.

Siljan
Med Siljan i bakgrunden.

Trots att mamma bara kunde tre ord engelska så tyckte hon att det var så roligt när våra nyfunna amerikanska släktingar kom på besök hem till oss. Så länge hon orkade bakade hon och lagade mat till dem och flera av släktingarna sa efteråt att de var så fascinerade över att min mamma alltid stod i köket och alltid hade en måltid eller en fika på gång till dem.

Ett av mina bästa minnen är när min pappas kusin Bill och hans fru Lois från Kalifornien besökte oss för tjugo år sedan. Vi var hembjudna till min faster och min mamma och Lois satt i trädgården och skrattade så tårarna sprutade åt något som de båda tyckte var lika kul, fast de inte kunde varandras språk.

Jag har tyvärr inte något foto på mamma och Lois men här är mamma med sina amerikanska släktingar Julie och Carleigh när de var på besök i Sverige 2005.

Innan mina föräldrar gifte sig så var de ute på bilsemestrar på somrarna, ibland tillsammans med min pappas syster och min pappas kusin. Jag har fått min mammas resedagbok från när de bilade runt i Skåne och tältade 1959. I den lilla anteckningsboken skrev hon om vilka sevärdheter de besökt, hur vädret varit, var de hittat tältplats och var de fikat och ätit lunch. Dåtidens version av en reseblogg.

Mamma dricker saft 1959
Saftpaus under en tältsemester i Skåne 1959.

Bilden högst upp i inlägget är tagen utanför Klockargården i Tällberg 2005.

Du kanske också gillar

20 Kommentarer

  • Svara
    4000mil
    30 december, 2020 at 07:46

    Åh vad tråkigt, beklagar. <3
    För den generationen var ju resorna inom Sverige nog så spännande. Kanske kommer vi tillbaka till det igen?

    • Svara
      Ann-Louise
      30 december, 2020 at 17:13

      Tack! <3
      Ja, det här gångna året har ju nästan varit som en tillbakagång till hur man semestrade förr i tiden.

  • Svara
    Lena i Wales och Spanien
    30 december, 2020 at 09:45

    Beklagar sorgen. Så tråkigt.
    Att resa inom Sverige är inte dåligt heller. Bord fler göra.
    Vi får hoppas på ett nytt och bättre år.

    • Svara
      Ann-Louise
      30 december, 2020 at 17:14

      Tack <3
      Ja, jag håller med dig, det är inte dumt alls att resa i Sverige.

  • Svara
    Eva / Leva som Eva
    30 december, 2020 at 17:40

    Jag beklagar sorgen. Vilken fin text om din mamma och era fina minnen. 💕

  • Svara
    Dorothy Glantz
    30 december, 2020 at 20:09

    A memorial of memories is one of the best ways to remember a loved one; to remember the fun, the joy, the ordinary events and the events that bind you both forever. I remember meeting your mother one time when she was here in Stockholm. Keep in touch.

    • Svara
      Ann-Louise
      30 december, 2020 at 23:15

      Yes, I was thinking about that the other day, when we all went to Studio Paus when my mother was visiting here.

  • Svara
    Madeleine Krans
    30 december, 2020 at 20:20

    Beklagar sorgen. Fint att läsa om din mammas resor i vårt fantastiska Sverige.

  • Svara
    Eva på rucksack
    30 december, 2020 at 22:42

    <3 <3 <3
    Så otroligt fint skrivet och vilka fina minnen du har av din mamma. Så härligt att höra om din mammas äventyr också och om hennes "reseblogg". Du får bevara den väl. Ta hand om dig och krama om familjen!

  • Svara
    FREEDOMtravel
    2 januari, 2021 at 12:01

    Beklagar din mammas bortgång. Väldigt fint minnesinlägg! Värt att reflektera över hur man reste förr och reser idag, före och under pandemin. Kanske har vi under en period tagit för mycket för givet. Var rädda om er i familjen!

  • Svara
    TravelAnna
    4 januari, 2021 at 10:37

    Så fint skrivet om din mamma, hennes liv, resorna och hur ni hjälpte varandra. Verkligen berörande och tänkvärt på så många plan! <3

    Jag beklagar åter din förlust. Att förlora en kär förälder är verkligen svårt …

    Varm kram till dig!

    • Svara
      Ann-Louise
      11 januari, 2021 at 22:37

      Tack så mycket! <3 Stor kram till dig också!

  • Svara
    Daniela | Discovering The Planet
    6 januari, 2021 at 18:22

    Beklagar så himla mycket. Men så otroligt fint skrivet och fint att ha så många fina minnen att se tillbaka på. Styrkekramar

  • Svara
    Ditte
    9 januari, 2021 at 22:05

    Så vackert du skrivit om din mamma och jag beklagar verkligen sorgen. Att sorgen är stor förstår men du har många fina minnen att ta med dig vidare. Men sorgen tror jag man alltid har med sig. . Så är det i alla fall för min del.
    Tankar och en varm kram till dig.

    • Svara
      Ann-Louise
      11 januari, 2021 at 22:41

      Tack så mycket och kram tillbaka till dig! <3

    Skriv en kommentar