Det här är del tre i en serie bloginlägg om min allra första resa till USA för tjugo år sedan. Börja gärna med att läsa inläggen Drömmen om Amerika och Tjugo år sedan min första resa till USA om ni inte redan läst de inläggen.

New York

Som jag berättade i förra inlägget så flög jag till New York och här stannade jag i ungefär ett dygn. Trots den korta tiden så hann jag se väldigt mycket. Jag var uppe i World Trade Center och såg solen gå ner och ljusen tändas i alla skyskrapor på Manhattan, jag såg Empire State building, FN-skrapan, Times Square och Saint Patrick’s Cathedral. Vi hann även med en båttur förbi Frihetsgudinnan och Ellis Island även om vi inte hann gå av båten på någon av platserna. (Ellis Island har jag besökt vid ett senare tillfälle och älskade det).

Connecticut

De första fem dagarna tillbringade jag med min kompis Philip och hans familj i Connecticut. En riktigt vacker stat som jag tyvärr inte varit tillbaka till efter det första besöket men som jag gärna skulle se mer av. Under mina dagar i Connecticut hann vi med att besöka Foxwood casino som är världens största casino, Gillette Castle State Park, Old Sturbridge Village och Yankee Candles flagship store i Massachusetts. På väg från Connecticut ner till New York var vi även på The Maritime Aquarium och tog en promenad runt Yale university.

San Diego

Jag flög från Kennedy-flygplatsen i New York till San Diego där jag bodde hos min brevvän Marie och hennes man Larry. Jag blev genast väldigt förtjust i San Diego som numera är en av mina favoritstäder i USA. Vi besökte bland annat Old Town där vi åt på mexikansk restaurang, Gaslamp Quarter, Coronado Beach, La Jolla, Point Loma med Cabrillo-monumentet samt San Diego Zoo. Lite shopping hann vi också med i Horton Plaza och Seaport Village.

Los Angeles

Min brevvän Chris hämtade upp mig i San Diego och vi körde upp till Los Angeles där vi bodde två nätter på Desert Inn tvärs över gatan från Disneyland. På den här tiden fanns det bara en Disneypark, det ursprungliga Disneyland och vi var där en hel dag och jag älskade varje minut. Jag hade visserligen redan varit flera gånger på Disneyland Paris men att besöka den äldsta Disneyparken var speciellt.

Vi bodde även ett par nätter i Hollywood och gjorde de typiska turistgrejerna som rundtur i Beverly Hills och Bel Air, promenerade på Rodeo Drive och Hollywood Walk of Fame, åkte upp till Griffith Park Observatorium både på dagen och på kvällen, kollade på handavtrycken utanför Mann’s Chinese Theatre och besökte Santa Monica Beach.

Innan vi lämnade Los Angeles hann jag även med att träffa min pappas kusin och hennes man. Jag hade försökt nå dem på telefon utan framgång så vi körde helt enkelt dit och ringde på dörren. Ingen öppnade och vi skulle precis åka därifrån när jag provade att banka på dörren istället. Då kom de genast och öppnade och det visade sig att deras ringklocka var trasig. Tack vare att jag bankade på dörren så fick vi en lång pratstund och fika tillsammans med mina nyfunna släktingar.

Porterville

Chris körde mig till Porterville där jag bodde några dagar hos min brevvän Jennifer och hennes föräldrar i ett hus fullt med katter och hundar. Jennifer och hennes pojkvän tog bland annat med mig till Sequoia National Park som varmt rekommenderas om du är i närheten någon gång. Där finns bland annat General Sherman Tree som är världens största träd.

Turlock

Jennifer körde mig till Chowchilla (på väg dit gjorde vi ett stopp i svenskstaden Kingsburg) där min brylling Kevin hämtade upp mig. Vi åt en lunch på Taco Bell innan vi körde vidare till Turlock där jag skulle bo hos pappas syssling George och hans familj. Jag stannade där i tio dagar och George och hans fru och barn tog med mig ut på så mycket roligt. Så mycket att jag inte ens hade tid att bada i deras härliga pool, men det har jag tagit igen vid senare besök.

George tog med mig till Yosemite och till Lake Tahoe samt till Reno. Fantastiska platser! Lake Tahoe var intressant då halva staden ligger i Kalifornien och halva i Nevada. Gränsen var en gata genom stan och innebar att på vänstra sidan av gatan var det fullt med kasinon medan högra sidan av gatan var som en vanlig stad i Kalifornien, det vill säga utan kasinon.

Med Georges fru och dotter åkte jag till vitlökens huvudstad, Gilroy, och shoppade på outlet. Vi åkte även till Carmel och Monterey och var på Monterey Bay Aquarium. På en av utflykterna stannade vi till i Squaw Valley där vinter OS hölls 1960. Förutom allt detta så hann jag med flera shoppingrundor i Turlock och eftersom mina resväskor hade varit proppfulla redan när jag åkte hemifrån en månad tidigare så blev lösningen att skicka hem det jag köpte till mina föräldrar.

Jag träffade också min farmors kusin Martha som är född i USA men som bodde några år i Sverige som barn. George hade även ordnat en liten släktträff där flera andra släktingar kom för att träffa mig och jag blev medbjuden på Rotarylunch där jag presenterades som “kusinen från Sverige”.

Sacramento

Från Turlock fortsatte jag till Elk Grove strax utanför Sacramento där jag bodde en helg hos min brevvän Krista. Första kvällen var vi på en stand-up comedy club och på lördagen besökte vi Apple Hill där vi åt gudomligt god äppelpaj. Vi var även i Old Town Sacramento och hann med lite shopping i en galleria samt se Dödligt Vapen 4 på bio.

San Francisco

Min första tågresa i USA var från Sacramento till San Francisco. Det började inte så bra för tåget var försenat och jag var lite osäker på om jag skulle kunna få tag på min brevvän Toni för att berätta att jag inte skulle komma den tid som jag sagt till henne. Till slut lyckades jag ringa henne från en telefonkiosk på tågstationen så hon fick reda på min nya ankomsttid. Jag hade inte heller koll på att tåget inte gick hela vägen in till San Francisco och att man var tvungen att byta till buss i Emeryville och åka buss sista biten. Allt löste sig dock och Toni mötte mig utanför San Francisco Shopping Center precis som vi bestämt.

Jag bodde hemma hos Toni och hennes kusin Shawna i cirka en vecka. De arbetade på dagarna så jag utforskade San Francisco till största delen på egen hand och hann verkligen se så otroligt mycket. Fisherman’s Wharf, Lombard Street och Chinatown är bara några av alla de platser jag besökte. Toni, Shawna och jag hann även göra några utflykter tillsammans, bland annat till Golden Gate Bridge, Alamo Square, Coit Tower och till ett köpcentrum strax utanför stan.

Gualala

Från San Francisco skulle jag ta en buss upp till Santa Rosa där min pappas kusin Bill skulle möta mig. Bussen gick från Civic Center i San Francisco men hade inte någon plats för bagage. Inte helt enkelt när man som jag hade två rejäla resväskor samt numera även en ryggsäck inköpt i Chinatown. Till råga på allt fanns enda lediga platsen på bussen nästan längst bak och chauffören var inte alls så intresserad av att vänta medan jag släpade ombord mitt bagage och drog det genom bussen. Som tur var så fanns det snälla medpassagerare som hjälpte mig. När jag väl var på plats så satt jag i princip med allt mitt bagage i knäet under den två timmar långa bussresan till Santa Rosa. Efter den erfarenheten är jag numera noga med att åka flygbuss den sträckan eftersom de har plats för bagaget.

När jag klev av bussen i Santa Rosa så fick jag äntligen träffa min pappas kusin Bill och hans fru Lois för första gången. Vi fann varandra direkt och under den två timmar långa bilresan till Gualala pratade vi i mun på varandra hela tiden. När jag kom till Gualala blev det kärlek vid första ögonkastet. Detta lilla samhälle, utmed Highway 1, är mitt paradis som jag ständigt längtar tillbaka till. Men det var ändå inte Gualala som var det viktigaste vid det här första besöket utan det var all tid som jag spenderade med Bill och Lois samt med deras dotter Linda och hennes man Tony. Vart vi än gick så kom det fram folk som sa “you must be the relative from Sweden” och lokaltidningen gjorde till och med ett reportage om mig och Bill.

Jag var i Gualala tio dagar och Bill, Lois och jag hann med många och långa samtal på altanen men också långa härliga promenader utmed Stilla Havet. Vi gjorde även en del utflykter, bland annat till Fort Bragg och mysiga Mendocino samt till Point Arena där vi besökte fyren och åt middag nere vid hamnen. Linda och Tony tog med mig till Fort Ross som var en rysk bosättning 1812 – 1842 och som nu är ett National Historic Landmark.

När det var dags att lämna Gualala så blev det med bil då Bill och Lois skulle köra mig vidare upp till Oregon. På vägen dit körde vi genom de stora Redwoodskogarna i norra Kalifornien, Avenue of Giants, och körde bland annat igenom trädet Chandelier i Legget. När det blev kväll övernattade vi på Jot’s Resort i Gold Beach, Oregon.

Eugene

Bill och Lois körde mig till Eugene i Oregon där jag tillbringade en natt hos en kompis. Av alla de personer jag träffade under resan så var Kelly den enda person som jag faktiskt träffat tidigare. Vi lärde känna varandra flera år tidigare då hon gick på en skola i närheten av Vetlanda. I Eugene såg jag bland annat universitetet där Kelly studerade och vi var ute och åt middag med hennes kompisar.

Albany

Från Eugene tog jag tåget till Albany där jag hälsade på min brevvän Melinda och hennes man och dotter. Jag var där över Halloween och gick runt med dem till alla grannhusen på “Trick-or-Treat”. Det var en upplevelse att se hur de hade ansträngt sig och dekorerat alla hus för att göra dem riktigt spöklika. Vi gjorde även en utflykt till Newport, en mysig liten stad vid havet där det bland annat fanns massor av sälar på stranden.

Seattle/Allyn

Från Albany blev det en ny tågresa, den här gången till Olympia i staten Washington. Där blev jag hämtad av min syssling Kim, som är Bill och Lois son. Efter att Bill och Lois släppt av mig i Eugene hade de fortsatt hela vägen upp till sin son som då bodde i Allyn i Washington. Så jag fick återförenas med dem igen efter att bara varit från dem några dagar, vilket kändes väldigt bra. Bill och Lois åkte dock tillbaka till Gualala igen dagen därpå medan jag stannade ungefär en vecka hos min syssling Kim, hans fru Shannon och deras dotter Ashley som då var fem år gammal.

Kim och Shannon jobbade på dagarna och jag och Ashley stannade hemma och lekte med Barbie och såg på film. Jag lärde mig också göra amerikanska pannkakor som Ashley och jag åt till frukost varje dag. De hade en hot tub i trädgården och några kvällar satt vi där under en stjärnklar himmel. Nu hade det hunnit bli november så det var kyligt och värmen i Kalifornien kändes avlägsen.

Shannon tog med mig på en shoppingrunda en kväll och Kim tog med mig på en heldag i Seattle. Vi åkte bil till Bremerton och sedan färja över till Seattle. Där besökte vi bland annat Pike Place Market och Space Needle. Jag har inte varit i Seattle sedan den här första resan men det är verkligen en stad som jag skulle vilja återvända till igen när jag får tillfälle. I min dagbok från resan har jag skrivit att Seattle var nästan lika vackert som San Francisco vilket är ett mycket gott betyg!

Grand Forks/Cairo

Nu var det dags för en 32 timmar lång tågresa, från Seattle till Grand Forks i North Dakota. Efter att ha åkt tåg genom Washington, Idaho, Montana och North Dakota kom jag fram till Grand Forks och min kompis Stephanie. Som jag skrev i Drömmen om Amerika så hade vi bestämt att jag skulle hälsa på henne när hon fick barn så det var egentligen det som gjorde att resan blev av. Hennes dotter Dallas var fem veckor när jag kom dit och förstås alldeles bedårande gullig. De sju veckor som jag tillbringade i Grand Forks bestod mest av hemmaliv, besök i köpcentret och mataffären och gos med deras katt.

Med ett undantag, vi gjorde en rejäl road-trip till södra Illinois för att fira Thanksgiving med Stephanies mamma, morföräldrar och svärföräldrar. Både Stephanie och hennes man Rick kommer från den lilla staden Cairo som ligger så långt söderut man kan komma i Illinois, precis på gränsen mot Missouri och Kentucky. Att köra dit tog två dagar så vi övernattade i Eau-Claire, Wisconsin. Väl framme i Cairo bodde vi i tio dagar hos Stephanies morbror och umgicks mycket med Stephanies och Ricks olika släktingar. Jag hann besöka både Missouri och Kentucky också eftersom några av deras släktingar bodde där. Från Stålmannens hemstad Metropolis åkte vi med en casinobåt  på Ohio river. Ett besök på Cairos enda pub, Smiths and Grooves, hann vi också med.

Att fira Thanksgiving i USA var speciellt och en upplevelse som jag inte ville varit utan. Vi firade hos Stephanies svärföräldrar och det fanns massor av mat. Min favorit var en slags gratäng av sötpotatis som var otroligt god. Stephanies svärföräldrars firande var ett av de större i den här lilla staden och det skrevs om det i lokaltidningen efteråt. Jag har letat förgäves efter tidningsurklippet där jag omnämns som den mest långväga gästen.

Efter tio dagar var det dags att köra tillbaka till Grand Forks. På väg hem bodde vi en natt i Belleville utanför St Louis där vänner till Stephanie och Rick tog oss med till en park med ett fantastiskt upplyst jullandskap. Vi bodde också en natt i Sioux City, Iowa innan vi äntligen kom hem till Grand Forks igen.

Innan det blev jul gjorde vi en utflykt till Fargo nån timma söderut, eftersom de hade mer affärer där. I en av affärerna hade de en hel hylla med tomtar från Tomteverkstan, en fabrik cirka 20 minuter från Vetlanda där jag växte upp! På julafton gjorde jag Janssons Frestelse för första gången i mitt liv och den blev väldigt lyckad. Dock gjorde jag misstaget att berätta att det var ansjovis i den så ingen annan vågade äta av den. Vi firade jul på juldagen tillsammans med några vänner från Ricks jobb (han jobbade på flygbasen i Grand Forks) och hade både skinka och kalkon på julbordet.

Det jag annars minns mest från Grand Forks är att vi var insnöade väldigt ofta och att det var kallt. Oerhört kallt. Det var runt 30-40 minusgrader i några dagar och omöjligt att gå ut. Och isolering är inte något de har direkt tänkt på trots att den här typen av kyla är normalt för dem. Några nätter sov jag med en tjock stickad tröja på mig, samt alla filtar jag kunde hitta och frös ändå. Nej, Grand Forks är plats jag inte kommer att återvända till, speciellt som min kompis inte heller bor kvar där.

Minneapolis

Från Grand Forks skulle jag ta tåget till Minneapolis och bo där en natt för att gå på Mall of America, USA:s största köpcenter. Mitt tåg blev många timmar försenat från Grand Forks så när jag väl kom fram till Minneapolis och mitt hotell var det redan kväll. Jag hann i alla fall besöka köpcentrumet några timmar dagen därpå och det är ett fascinerande ställe med egen nöjespark mitt bland affärerna.

Dunedin/Orlando/Miami/Fort Lauderdale

Nu var det dags att lämna kylan och flyga till varma Florida. Varmt för mig i alla fall som tyckte det var underbart med strax över tjugo grader. Jag bodde hos min pappas kusin Marie (syster till Bill i Gualala) i Dunedin och hennes grannar tittade konstigt på mig när de gick förbi i täckjackor medan jag låg i en solstol i bikini. Jag var ungefär två veckor i Florida, som var sista staten och sista stoppet på min fantastiska resa.

Medan jag var här hann jag fira nyårsafton på Walt Disney World, besöka Universal Studios och Busch Gardens, åka på road-trip till Fort Lauderdale och Miami, promenera på den sammetslena sanden på St Pete Beach och beundra alla konstverk på Salvador Dali-museet.

Framför allt hann jag också umgås massor med pappas kusin, vi tog långa promenader, satt och pratade, umgicks med hennes barn och barnbarn och det var så roligt att få lära känna alla nya släktingar.

Hoppas att ni orkade läsa ända hit! Det var inte helt enkelt att sammanfatta en fyra månader lång resa i ett enda blogginlägg. Tyvärr blir ju inte bilderna så bra när man fotograferar av gamla pappersbilder ur fotoalbum men det var väldigt roligt att gå igenom mina 20 år gamla foton.

Alla mina övriga inlägg om USA hittar du här.

Idag är det exakt tjugo år sedan min första resa till USA. Om du inte redan läst mitt inlägg om Drömmen om Amerika så är det bra att göra det innan du fortsätter läsa här eftersom det inlägget är del ett i den här tillbakablicken.

Då och då läser jag om personer som sagt upp sig från sitt jobb, sagt upp sin lägenhet/sålt sitt hus och magasinerat alla sina ägodelar för att göra en långresa. Ibland när jag läser detta så känner jag ett litet styng av avundsjuka – tänk så härligt om jag hade möjlighet att göra samma sak. När det har gått så lång tid som tjugo år så är det lätt att glömma att jag faktiskt har gjort exakt samma sak en gång i tiden.

För tjugo år sedan så tog jag tjänstledigt från mitt jobb i fyra månader (för att senare säga upp mig helt), sa upp min underbart fina hyreslägenhet i Vetlanda, flyttade hem alla möbler och andra ägodelar till mina föräldrar (där råttor senare åt upp allt som gick att äta) och hade avskedsfika för mina vänner sista kvällen innan avresa. Sedan packade jag hela natten med värsta packningsångesten någonsin (hur packar man egentligen för fyra månader i varierande klimat när man bara gjort några enveckorsresor tidigare i sitt liv?) och glömde helt bort att sova.

Och i dag för exakt 20 år sedan, vid fyra-tiden på morgonen, körde mina föräldrar mig till flygplatsen i Växjö. Jag checkade in mina båda extremt välfyllda resväskor och vinkade hej då till min mamma och pappa som nog undrade hur de skulle klara sig i fyra månader utan sitt enda barn, som de var vana att träffa nästan varje dag.

Jag var inte lika påläst på den här tiden och hade helt missat att flyget mellan Växjö och Kastrup först skulle göra en liten sväng till Kalmar för att plocka upp fler passagerare. Det kändes lite avigt att börja med att flyga österut när jag längtade västerut. Väl framme på Kastrup blev jag väldigt imponerad av denna stora flygplats. Hittills i mitt liv bestod min erfarenhet av flygplatser av tre besök på Landvetter, två besök på Charles de Gaulle samt ett på Santorinis pyttelilla flygplats. Inte så värst berest med andra ord. Det här var också första gången som jag flög ensam.

Nästa flyg tog mig från Kastrup till Newark. Eftersom jag skulle vara i USA fyra månader reste jag på visum och så här långt efteråt minns jag inget annat än att själva immigrationskontrollen gick snabbt och enkelt och att jag hittade mina resväskor utan problem. När jag kom ut i ankomsthallen så började jag fundera på hur jag skulle hitta min kompis Philip som skulle möta mig, men jag hann bara tänka tanken innan en röst sa “Don’t look so nervous”. Där stod Philip och väntade på mig och det var dags för det stora äventyret att börja.

Lite senare samma kväll stod jag på 107:e våningen i World Trade Center och tittade ut över Manhattan. Jag fick nästan nypa mig i armen för att förstå att det var sant, att jag verkligen var där.

Jag kommer att publicera ett separat inlägg om några dagar där jag skriver om de platser jag besökte under de här drygt fyra månaderna som jag reste runt i USA. Jag hann med 33 stater om man även räknar med stater där jag bara lite snabbt satte ner foten. Vissa stater, som till exempel Kalifornien och North Dakota, tillbringade jag extra mycket tid i.

De här fyra månaderna var inte bara en semesterresa, det var fyra månader som förändrade mitt liv och jag var definitivt inte samma person när jag landade igen i Växjö den 16 januari 1999. Och då syftar jag inte bara på att den amerikanska maten och det amerikanska godiset fick mig att gå upp 10 kilo som jag aldrig lyckats bli av med. Alla möten med nya människor, både vänner och släktingar, har haft stor betydelse för vem jag är idag och det är svårt att tänka sig vem jag skulle varit om jag inte gjort den här resan.

Direkt när jag kom hem, efter bara en dag hemma hos mina föräldrar, så packade jag mina väskor igen och flyttade till Stockholm. Medan jag var i iskalla Grand Forks hade jag nämligen fått besked om att jag kommit in på den högskoleutbildning som jag hade sökt precis innan jag åkte iväg. Om jag inte hade bestämt mig för att åka till USA hade jag förmodligen heller inte bestämt mig för att börja plugga och flytta till Stockholm. Jag kommer aldrig få veta hur mitt liv sett ut idag om jag inte gett mig av på mitt livs resa. En sak vet jag dock helt säkert. Att ge upp tryggheten hemma i Sverige för fyra månader på resande fot var ett av de bästa beslut jag någonsin tagit.