Från Stad till Strand

Jag har nästan alltid haft tur när det gäller flyg. Jag har varit med om rejäla förseningar på några tjänsteresor under de senaste åren men nästan aldrig när det gäller privata semesterresor. Härom veckan läste jag hos 4000mil.se om när de skulle hem från Venedig och missade anslutningsflyget i Wien. Det och de senaste dagarnas tidningsskriverier om försenade flyg inspirerade mig till att skriva om vår enda riktigt dåliga flygupplevelse.

Varning för väldigt lång text och väldigt lite bilder. Jag som alltid brukar fotografera allting tänkte väldigt lite på att ta kort medan allt flygstrul pågick. Jag vill också förtydliga att detta inte är menat som något gnälligt inlägg om hur dåliga SAS är (läs till slutet så får ni veta hur SAS hanterade våra klagomål efteråt) utan jag har skrivit detta för att berätta hur det kan gå när det inte blir som man tänkt och hur man med lite egna initiativ kan ordna så att det blir så bra som möjligt ändå.

Stockholm – Chicago

I början av maj 2015 skulle hela familjen flyga till Florida på en efterlängtad semester där vi bland annat skulle hälsa på släktingar samt gå på Disneyworld. Det började gå snett redan i taxin på väg till Arlanda Express när jag fick ett sms från SAS om att vårt flyg från Stockholm till Chicago var försenat. När vi väl kom fram till Arlanda visade det sig att flyget skulle bli fyra timmar försenat på grund av en slumpmässig kontroll av tekniken. Om vår slutdestination hade varit Chicago hade det inte gjort så mycket men vi skulle flyga vidare till Tampa och skulle nu inte hinna med den United-flighten.

Efter att vi gått fram och tillbaka mellan incheckningen och SAS servicedisk ett antal gånger (eftersom de vid incheckningen sa att vi skulle gå till servicedisken och de vid servicedisken sa att vi skulle gå till incheckningen) så lyckades personen i servicedisken till slut boka om oss. Jag säger ”till slut” eftersom det tog henne ungefär en timma och hon skrev fel gång på gång och fick därför börja om gång på gång. Vi blev till slut ombokade till ett American Airlines-flyg som var den sista flighten den dagen mellan Chicago och Tampa.

Åskoväder på O’hare

Eftersom ombokningen tog så lång tid så var det nästan avgångstid för flyget när vi var klara. SAS-flyget landade på O’hare kl 15.40 och vi hade då några timmar på oss till nästa flight. Men – då blir planet stående en timma på landningsbanan eftersom piloten inte får någon gate att parkera vid. Gissa om vi kände oss stressade när vi satt där och tittade på klockan och hade mindre och mindre tid kvar till nästa flyg. När vi väl kom av planet så gick det hyfsat snabbt genom immigration men sedan skulle vi ha våra väskor eftersom vi var tvungna att ta med dem till en annan terminal där vi skulle checka in på American Airlines-flighten. De kunde nämligen inte checka in oss i Stockholm eftersom American Airlines inte tillhör StarAlliance.

Det som hände då var att vi blev tvungna att vänta en timma på våra väskor som inte kunde lastas av planet på grund av ett rejält åskväder som börjat precis när vi hade landat. När vi väl fått våra väskor så var det i princip tid för planet till Tampa att avgå och vi behövde fortfarande ta oss till terminal 3 med flygplatståget, checka in och lämna väskorna och hinna till gaten. Vi bestämmer oss för att chansa och det var tur att vi gjorde det. När vi kom till terminal 3 och hittade en monitor så visade det sig att flighten till Tampa också var rejält försenad så vi hann checka in, lämna väskorna och äta lite i lugn och ro.

Till slut landade vi i Tampa, mer än fem timmar försenade. Vi skulle landat 18.06 enligt ursprungsplanen och nu landade vi 23.17. Vi fick skrota alla planer på att fira semestern med en god middag, vi åt istället varsin medhavd energy bar på hotellrummet och kastade oss i sängen. Då kunde vi inte ana att hemresan skulle bli betydligt mycket värre…

Dags att åka hem

Vi hade en toppensemester i Florida i tio dagar tills det var dags att flyga hem. Vi tog oss till flygplatsen i Orlando och strax efter att vi checkat in fick jag återigen ett sms från SAS. Den här gången skrev dom att vårt flyg från Chicago till Stockholm var inställt. Det var inte så mycket vi kunde göra åt det just då utan vi gick ombord på vår United-flight, som var i tid, och vi landade på O’hare i Chicago enligt tidtabell.

När vi landat så gick vi till SAS incheckningsdisk och där stod vi i kö någon dryg timma. Till slut blev det vår tur och en kvinna i SAS-uniform kontrollerade våra biljetter och sa ”Ni har haft tur, ni har blivit ombokade med Lufthansa via Düsseldorf och er flight går om bara några timmar så ni måste verkligen skynda er till terminal 1 och checka in hos Lufthansa”.

Jag dubbelkollade flera gånger med kvinnan hur dags planet skulle gå och när vi skulle vara hemma i Stockholm och hon försäkrade oss samtliga gånger att vi skulle landa kl 12.55 på måndagen vilket bara var ett par timmar efter att vår inställda flight skulle ha landat.

När vi kände oss säkra på att hon hade rätt så skyndade vi med flygplatståget från terminal 1 till terminal 5 och ställde oss i en lång kö hos Lufthansa. Efter någon timma även i den kön så var det vår tur och killen i incheckningsdisken såg förvånad ut och sa att vi inte alls var inbokade på någon flight den dagen utan SAS hade bokat om oss till en Lufthansa-flight via Düsseldorf dagen därpå och vi skulle komma hem till Stockholm kl 12.55 på tisdagen vilket skulle göra oss 29 timmar försenade.

Hittills hade vi varit vid ganska gott humör, förseningar och inställda flyg är sånt som händer och inte mycket man kan göra åt. Men nu, när kvinnan från SAS hade lurat oss att springa, åka tåg mellan terminalerna, stå i kö och känna oss stressade i en timma, känna oss dumma i Lufthansas check-in för att vi trodde att vi skulle få flyga hem samma dag, stressa tillbaka till SAS incheckningsdisk, ja då blev det helt enkelt för mycket och jag började bli smått irriterad.

När vi kom tillbaka till SAS incheckningsdisk och jag konfronterade markpersonalen med den felaktiga informationen blev de genast otrevliga och aggressiva och ville inte prata med oss. Och då var jag ändå inte arg eller otrevlig utan ville bara veta varför de skickat iväg oss till fel flight. En av personerna sa högt och ljudligt till sin kollega ”I’m not going to deal with these people, you can talk to them if you want to”. Inte en antydan till ursäkt för att vi fått helt vilseledande information. För det var ju den vi var upprörda över, inte att flighten var inställd.

Så småningom kom någon slags arbetsledare ut och pratade med oss och sa att SAS-kvinnan som gett oss den felaktiga information gärna ville komma och be om ursäkt personligen. Men när vi såg henne strax efteråt sprang hon och gömde sig så fort hon fick syn på oss. Så henne pratade vi aldrig med igen. Vid det här laget hade vi insett att vi skulle bli kvar en natt i Chicago vilket var helt okej men vi hade hellre fått den informationen direkt istället för att stressa fram och tillbaka mellan terminalerna.

Arbetsledaren gav oss en hotellvoucher och sa att vi skulle få bo på ett ”very nice hotel” som låg väldigt nära flygplatsen och att vouchern gav oss rätt att äta middag, frukost och lunch på hotellet på SAS bekostnad. Vi accepterade detta men jag ifrågasatte ändå varför vi skulle komma hem till Sverige 29 timmar senare än planerat när SAS hade en avgång dagen därpå som skulle ta oss hem ”bara” 24 timmar senare och med direktflyg. Arbetsledaren sa då att vi skulle få ”special treatment” och att hon skulle skriva upp oss på väntlistan till SAS direktflyg till Stockholm dagen därpå. Hon sa också att det var stor chans att vi skulle komma med den flighten. Hon var väldigt tydlig med att vi var de enda som fått erbjudandet om att hamna på väntlistan. Det enda vi behövde göra var att komma tillbaka dagen därpå kl 12.00 så skulle vi direkt få besked om vi fick flyga med SAS eller om vi skulle bli tvungna att vänta på Lufthansa-flighten via Düsseldorf.

Av en ren slump hade vi också turen att få tag på våra resväskor. Vi råkade få syn på dem där de stod vid sidan av incheckningsdisken där vem som helst hade kunnat ta dem och promenera iväg med dem. Precis när vi skulle ta tag i dom så kom någon som jobbade på flygplatsen och tänkte kasta på dom på ett bagageband men vi lyckades stoppa honom och fick med oss väskorna. Jag har funderat en hel del på vad som skulle hänt om vi inte hade fått tag på dom, för det var ju väldigt oklart vilken flight vi skulle åka med härnäst så vart skulle de skickat väskorna?

Värsta hotellet någonsin

Vi började bli ganska trötta men nu var det dags att stå utomhus och vänta en dryg timma innan det dök upp en shuttle-buss som skulle köra oss till hotellet som SAS betalade för. Arbetsledaren hade sagt att det var nära flygplatsen. Men bussen körde i dryga 30 minuter, norr om flygplatsen, till ett hotell mitt ute i ingenstans. På utsidan såg det helt ok ut och vi hade bara tänkt vila efter några jobbiga timmar på flygplatsen men när vi kom in på rummet blev det allt annat än vila. Det var det sämsta, äckligaste, smutsigaste hotellrum jag någonsin sett. Och då har jag ändå bott på några riktigt sunkiga ställen innan jag fick barn och blev lite mer kräsen.

Heltäckningsmattan var smutsig och så bucklig att det knappt gick att gå på golvet utan att snubbla. Det låg smutsiga näsdukar på golvet. Alla textilier inklusive sängkläderna såg smutsiga ut och det var fullt av hårstrån i sängen. Det låg även andra kvarglömda äckliga saker på golvet och badrummet ska vi inte ens tala om, det var riktigt vidrigt.

Och kanske värst av allt när man är försenad och vet att man kommer att missa några arbetsdagar extra och behöver komma i kontakt med folk, det utlovade gratis wifi:t fungerade inte. Jag gick direkt till receptionen och frågade om wifi:t och fick veta att det snart skulle fungera. (När jag senare läste recensioner på Tripadvisor som gjordes före och efter vårt besök så insåg jag att det inte hade funnits wifi i rummen på flera månader.) Jag frågade även om alla rum var lika smutsiga och slitna och vi fick direkt byta till ett annat rum. Det rummet var om möjligt ännu värre. Det fanns inte en chans att jag skulle tillbringa en natt här, jag ville överhuvud taget inte röra vid något i rummet, allra minst sängen.

Hotellet hette Wyndham Glenview Suites men verkar inte längre finnas kvar med det namnet nu när jag googlade efter det. Tyvärr har jag inte en enda bild från hotellet eftersom man inte blev direkt sugen på att fotografera när man såg rummet.

Enda stället på hotellet med fungerande wifi var utanför en av hissarna på bottenvåningen så jag tog med min iPad dit och började söka på Hotels.com. Hilton Garden Inn Chicago O’Hare Airport hade lediga rum så jag bokade ett rum där. Sedan hämtade vi våra väskor och checkade ut från detta skräckhotell. Vi bad receptionen ringa efter en taxi och medan vi stod utanför och väntade på den så pratade vi med några av de andra hotellgästerna som också blivit inkvarterade här för att flyget blev inställt och de funderade också på att byta hotell.

Taxiresan till nästa hotell fortsatte på skräck-temat… taxichauffören betedde sig väldigt konstigt och körde på en massa mörka småvägar och inte alls raka vägen till hotellet. Som tur är så hittar jag ganska bra i de här delarna av Chicago och kände att jag ändå hade hyfsat bra koll på att vi var på väg åt rätt håll, men vi drog alla en lättnadens suck när vi faktiskt till slut kom fram till hotellet med livet i behåll.

Hilton Garden Inn var helt fantastiskt i jämförelse. Det brukar vara en helt ok hotellkedja i vanliga fall men nu kändes det som värsta lyxhotellet. Vi åt en god middag där och sov gott i sköna och rena sängar. Dagen därpå tog vi det lugnt på förmiddagen, åt en god frukost och tog shuttle-bussen till flygplatsen så att vi var där kl 12 vilket var den tid då arbetsledaren hade sagt att vi skulle få besked om SAS-flighten.

Dagen innan hade vi fått veta att samma personal skulle jobba på måndagen och därmed känna till vår situation men när vi kom dit så var det förstås helt andra personer som var i tjänst. När vi förklarade vad som hänt och att vi stod på väntlista sa kvinnan vid incheckningsdisken att hon tidigast kunde ge ett besked några minuter före 16.25 vilket var avgångstiden för SAS-flighten. Eftersom vårt andra alternativ, Lufthansa-flighten, skulle avgå 17.30 från en helt annat terminal så fanns det inte någon möjlighet för oss att vänta till 16.25 på besked. Hade vi gjort det hade det varit stor risk att vi hade blivit kvar ytterligare ett dygn i Chicago.

Så vi åkte bort till terminal 1 och checkade in hos Lufthansa där alla var otroligt trevliga och tillmötesgående. Och fick flyga till Düsseldorf med ett toppmodernt Lufthansaplan med riktigt bra underhållningssystem. Utan några ytterligare problem så landade vi i Stockholm 29 timmar och fem minuter försenade.

Jag vill poängtera att jag inte klandrar SAS för det som hände. Jag blir hellre försenad eller stannar borta en extra dag än åker med ett trasigt plan om det nu var det som var anledningen. Däremot var bemötandet från markpersonalen vid SAS incheckningsdisk på O’hare under all kritik. Och jag skulle verkligen ha velat få chansen att prata en gång till med SAS-kvinnan som gav oss helt fel information. Jag har full förståelse för att det kan bli fel men med tanke på alla mina kontrollfrågor om flighten så borde hon upptäckt sitt misstag.

Jag hade egentligen tänkt skriva lite om EU-lagen som ger rätt till ersättning i sådana här situationer men det här inlägget blev så långt att jag får skriva ett eget inlägg om just ersättning. Jag kan dock säga att SAS ersatte oss för alla utlägg vi hade i Chicago så vi fick tillbaka pengar för hotellet som vi själva bokade, för taxi mellan hotellen, middag och frukost på nya hotellet samt lunch på flygplatsen dagen därpå. SAS skötte alltså detta på ett mycket bra sätt.

Ett tips är att alltid ha en liten buffert förutom den reskassa du planerat att göra av med, så att det finns pengar till den här typen av utgifter som man inte räknat med. Glöm inte heller att spara alla kvitton, det underlättar om du har kvar dem när du ska ansöka om ersättning för dina utlägg.