16 Comments

  1. Så fint skrivet, gick rakt in i hjärtat! Jag känner igen mig så mycket. Min mamma var likadan, hag vet inte hur många länder jag har tagit med mig frimärken hem till hennes samling. Hon till skillnad från din pappa reste mycket när hon var ung men fick MS och blev rullstolsbunden hela min uppväxt och levde på sätt och vis genom mina resor.

    • Tack, vad glad jag blir att du tyckte det var fint skrivet. Så tråkigt att din mamma fick MS… Min mormor hade det, jag träffade henne aldrig själv eftersom hon dog när min mamma var ung, men har hört mycket talas om det.

  2. Madeleine

    <3 Jag instämmer med Jeanette – så fint, fick en tår i ögat. Jag har ju haft förmånen att träffa Holger.Jag fick hoppa i höskulle, klappa kalvar och kor på gården i Småland.
    I min trädgård väger en röd primula som stammar från honom.

  3. Fint inlägg! Man kan ju resa på många sätt även om man inte reser utomlands – både inom landet och med hjälp av kartor eller böcker – eller frimärken! Det handlar nog om nyfikenhet… Jag vet inte var jag ärvt min reslust ifrån, men mina föräldrar är/var forskare och det jobbet handlar ju oxå om nyfikenhet. De reste i jobbet men ville därför inte resa på fritiden. Kanske gjorde det lockelsen ännu större för mig … 😉

    • Tack! Jag kan förstå att du blev än mer sugen på att resa om dina föräldrar inte ville resa på fritiden. Och visst kan man resa på många sätt, själv så sitter jag ofta hemma och ”reser” med hjälp av den lilla gula gubben i Google Maps 🙂

  4. Åh vad roligt att du uppskattade mitt inlägg och vad gulligt att nämna det här. 🙂
    Och att resa har ju faktiskt inget med utlandet att göra, utan det handlar om en upptäckarlust och nyfikenhet på det nya och okända.

  5. Åh vad fint skrivet. Det verkar ju ingen tvekan var du ärvt det ifrån:) Själv har jag ännu i te kommit på vem jag ärvt mitt äventyrs och resberoende av. Det är varken min mamma eller pappa. Får nästan börja forska lite i detta.

  6. Vilket härligt inlägg!! 🙂 Det låter lite bekant det där med att utforska grusvägar, det har jag själv gjort ett par gånger, samt utforskat diverse nya stigar i skogen 🙂 Gillar att upptäcka både när och fjärran 😉 Min reslust kommer nog huvudsakligen från min pappas släkt, de har rest mycket, min pappa drömde om att göra en Australienresa som ung men han hotades med att förlora sin studieplats så han uppfyllde aldrig den drömmen själv. Faster och en farbror har dock gjort Australien i unga dar. Min andra farbror har jobbat/jobbar internationellt och har bott utomlands (El Salvador) samt rest en del via jobbet. Har kusiner som bott utomlands i perioder. O.s.v. 🙂

  7. Beklagar verkligen förlusten av din pappa! Jag är ju i samma situation nu och det är så svårt att inse att man aldrig mer får talas vid.

    Så vackert och kärleksfullt du skriver om din pappa, hans liv och hans intressen. Jag instämmer med övriga här: Din text går verkligen rakt in i hjärtat. Vilka fina foton också!

    Så fint att kunna ha dessa reserelaterade intressen som din pappa hade och finna en glädje i det trots att han själv inte kunde flyga eller utforska kartans platser i verkligheten.

    Vem jag ärvt mitt reseintresse ifrån? Svårt att säga. Vi reste en hel del i min familj inom landet, dock inte så många turer utomlands. Men upptäckarglädjen och nyfikenheten har alltid funnits där. På min mammas sida finns valloner, min pappa har anor från Dalarna, med en dalkulla i spetsen som tog sina barn i en kärra och vandrade ner till Södermanland för att starta ett nytt liv. Kanske finns svaren där?

    • Tack snälla du! Ja, tomheten är svår att vänja sig vid.
      Vad intressant att läsa var du kan ha ärvt ditt reseintresse ifrån. Intressant med valloner, det har jag förmodligen också på min mammas sida, och vilken fantastisk resa att gå med sina barn i en kärra från Dalarna till Södermanland!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *