17 Personligt/ USA

Drömmen om Amerika

Chicago Skyline

Drömmen om Amerika började redan när jag var barn. Trots att vår familj aldrig reste utanför länsgränsen under min uppväxt hade jag hela tiden ett sug efter att åka långt bort, över Atlanten. Till en början visste jag nog inte alls vad det var jag längtade till men så småningom började jag få lite mer konkreta bilder av USA att drömma om.

Drömmen om Amerika

Vi hade släktingar som bodde i en by ute på landet några mil från oss och i närheten av deras hus fanns en gård som hette Amerika men kallades för Amerikat. Varje gång vi körde förbi och min pappa pekade på huset och sa “Där är Amerikat” så funderade jag på varför en gård mitt i mörkaste Småland egentligen kallades för Amerika och om det fanns någon spännande historia bakom namnet. På webbplatsen för Institutet för språk och folkminnen kan man läsa att namnet kommer av att “gården byggdes så långt ute i hagarna att ägaren tyckte han fick ge sig i väg ända till Amerika”. Där någonstans mitt ute bland gårdar och åkrar väcktes mina tankar om USA och det var nog också så att det var här som jag första gången hörde talas om Amerika.

Min farmor hade en kusin i Minneapolis som skickade brev till henne på engelska och så snart som jag började lära mig engelska i skolan blev det mitt uppdrag att översätta breven från Dorothy till svenska samt att skicka svarsbrev till henne på engelska. Jag tyckte det var otroligt spännande att ha kontakt med någon så långt borta! Tyvärr så hade inte Dorothy några barn så den grenen av släkten dog ut med henne.

drömmen om amerika brev

När jag var tolv år åkte min morbror och hans sambo till USA på en flera veckor lång rundresa och besökte en massa spännande platser. Jag älskade att titta på alla foton som han tog på resan och undrade om jag själv någon gång skulle få möjlighet att åka så långt bort och uppleva så mycket som de hade gjort under sin resa.

Lite längre fram så blev TV-serien Huset Fullt en stor favorit och jag älskade när de visade bilder från San Francisco och drömde om att någon gång i mitt liv få besöka denna stad som såg ut att vara så oändligt vacker. Självklart drömde jag också om att någon gång få se de fina husen som man ser i öppningsscenerna av TV-serien, Painted Ladies.

Drömmen om amerika

Painted Ladies (inskannad bild från mitt första besök i San Francisco hösten 1998).

Ytterligare några år senare, när jag var i 25-årsåldern åkte en av mina bästa vänner till USA för att hälsa på sina släktingar där. Släktingarna var ättlingar till emigranter från Sverige och samtidigt som jag var väldigt glad för hennes skull så var jag också rejält avundsjuk på att hon hade släktingar i USA men inte jag.

Resekatalogerna från Swansons var mer eller mindre sönderbläddrade vid det här laget. Jag visste att jag var tvungen att åka men vem skulle jag åka med och vart i USA skulle jag åka? På den tiden var jag inte speciellt resvan och efter att bara ha gjort ett par semesterresor inom Europa kändes det smått läskigt att ge sig iväg ända till USA på egen hand.

times square

Innan min första USA-resa kände jag mig inte modig nog att ta mig an New York och Times Square på egen hand. Numera vet jag att det går alldeles utmärkt att vara själv i New York.

1996 var jag en av de första i Vetlanda att skaffa Internet. Helt plötsligt öppnade sig en helt ny värld, en global värld! Jag hade alltid velat ha brevvänner i andra länder och nu var det så enkelt att bara söka på pen-pals och få upp långa listor med personer som också ville brevväxla. Inom några dagar hade jag fått brevvänner i flera olika länder och världsdelar men allra flest brevvänner skaffade jag i USA. Äntligen kände jag personer i det där landet som jag drömt om så länge!

Så kom julhelgen -96 då jag satt med mina föräldrar och släktingar vid julmiddagen och småpratade. Av någon orsak kom vi att prata om just USA och helt plötsligt säger min pappa “Mina farbröder emigrerade ju till USA, jag ska gå och titta om jag hittar breven från dem”. Jag trodde han skojade med mig, han visste ju hur mycket jag längtade till USA och hur mycket jag önskade att jag skulle ha släkt där. Varför hade han inte sagt något tidigare? Pappa gick och letade i några lådor som han tagit hem från min farmor som gått bort några år tidigare. Efter en stund kom han tillbaka med ett brev samt ett foto. Brevet var från min farfars bror Petrus och fotot föreställde Petrus och hans halvbror Karl med fru och barn. När vi letade vidare i lådorna hittade vi även några vykort som Petrus och Karl skickat hem till Sverige.

Drömmen om Amerika

En del av brevet som Petrus skickade till min farfar för drygt 100 år sedan. På andra sidan beskriver han hur han köpt en bil som kör över både stockar och stenar.

Pappa berättade att hans far och den farbror som blev kvar i Sverige hade försökt hitta de båda bröderna i USA på 1970-talet utan att lyckas. Jag kunde knappt bärga mig tills jag kom hem till min dator och kunde börja leta. Det här var ju innan Internet var så utvecklat så de söktjänster som finns idag var inte ens påtänkta. Jag hade tur och kom i kontakt med en väldigt duktig emigrantforskare som hjälpte mig komma igång och efter mycket letande så hittade jag min pappas kusiner borta i USA. Hela historien om hur det gick till kan ni läsa här.

Någon vecka senare hittade pappa en gammal bouppteckning och där fanns det namn och adresser till min farmors släktingar i Kalifornien. Det gick betydligt enklare att hitta dem och snart hade min pappa både kusiner och sysslingar i USA och jag hade fler sysslingar och bryllingar än jag någonsin vågat hoppas på. Jag började kommunicera med dem via brev och mail och vi började lite löst prata om att jag skulle komma och hälsa på.

Drömmen om Amerika Bill

Min pappas kusin Bill eller William som han egentligen hette. Vår son William är döpt efter honom.

Jag blev extra god vän med en av mina brevvänner, Stephanie i North Dakota. Vi skrev långa mail till varandra varje dag och pratade även i telefon ibland. Vi hade skojat lite om att jag skulle komma och hälsa på henne när hon blev gravid. Våren 1998 fick jag ett mail där hon skrev att hon väntade ett barn som skulle födas i oktober. Där och då bestämde jag mig för att den hösten skulle jag åka till USA. Jag tog kontakt med alla mina brevvänner runt om i USA samt med alla de släktingar som jag fått kontakt med och började skissa på en resplan. Drömmen skulle snart bli verklighet!

Läs också om hur min resa blev verklighet samt vilka platser jag besökte på resan.

Dela gärna inlägget:

Du kanske också gillar

17 Kommentarer

  • Svara
    Malin Lundsten
    6 september, 2018 at 19:48

    WOW vilken historia! Spännande, ser framemot del två också.

    • Svara
      Ann-Louise
      7 september, 2018 at 19:24

      Kul att du gillade den. Skriver för fullt på del två nu! 🙂

  • Svara
    Ditte
    6 september, 2018 at 22:37

    Jätteroligt att läsa hur din resa blev av. Jag bodde i N.Y. ett år , mellan 1978 och 79 och hade varit i USA ett par gånger tidigare. Och efter detta blev det många resor hit och även tillsammans med döttrarna i olika omgångar. Vi har rest kors och tvärs i USA och det inkluderade även olika besök på Hawaiiöarna.
    Ser fram emot att läsa del 2 och hur resan blev till verklighet.

    • Svara
      Ann-Louise
      8 september, 2018 at 21:22

      Vad roligt att du tyckte om inlägget. Och vad spännande att du bott i New York och att du också rest runt mycket i USA!

  • Svara
    FREEDOMtravel
    7 september, 2018 at 07:52

    Vilken härlig berättelse! Intressant hur drömmar kan födas och gro!

    • Svara
      Ann-Louise
      8 september, 2018 at 21:24

      Kul att du gillade berättelsen! 🙂

  • Svara
    Lena i Wales
    8 september, 2018 at 15:46

    Underbar berättelse!
    Jag tillhör nog de fåtal i Sverige som inte har släkt i USA, vad jag vet.
    Ha en fin lördag!

    • Svara
      Ann-Louise
      8 september, 2018 at 21:25

      Man vet aldrig, jag trodde inte heller att jag hade några släktingar där men det visade sig ju att det inte alls stämde. 🙂 Ha en bra lördag du också!

  • Svara
    Fantasy Dining
    10 september, 2018 at 17:06

    Spännande läsning. Jag har flera släktingar i USA som jag träffar några gånger här i Sverige men aldrig där. Har många gånger funderat på att besöka dem men än så länge har det inte blivit av.

    • Svara
      Ann-Louise
      10 september, 2018 at 17:44

      Vad kul att du har släkt i USA. Då har du ju en jättebra anledning att åka dit. 🙂

  • Svara
    Tjugo år sedan min första resa till USA - Från Stad till Strand
    13 september, 2018 at 06:42

    […] är det exakt tjugo år sedan min första resa till USA. Om du inte redan läst mitt inlägg om Drömmen om Amerika så är det bra att göra det innan du fortsätter läsa här eftersom det inlägget är del ett i […]

  • Svara
    TravelAnna
    14 september, 2018 at 10:14

    Men åh, så underbart att ta del av din historia kring detta! Jag har faktiskt undrat varifrån ditt stora USA-intresse om. Fantastiskt att du fick kontakt med dina släktingar!

    Jag har faktiskt också släkt i USA (min pappas morbror som utvandrade i början av förra seklet) och en kusin till mig håller på att forska vidare kring hur vi kan få kontakt.

    • Svara
      TravelAnna
      14 september, 2018 at 19:41

      Varifrån ditt stora USA-intresse kom* skulle det stå. Hade lite bråttom. 😉

    • Svara
      Ann-Louise
      16 september, 2018 at 13:06

      Ja, att hitta mina släktingar i USA är något av det bästa jag har gjort! Kul att du också har släkt där, du får säga till om ni behöver någon hjälp med att hitta dem. 🙂

  • Svara
    Min första resa till USA för tjugo år sedan - här är platserna jag besökte - Från Stad till Strand
    20 september, 2018 at 14:58

    […] om min allra första resa till USA för tjugo år sedan. Börja gärna med att läsa inläggen Drömmen om Amerika och Tjugo år sedan min första resa till USA om ni inte redan läst de […]

  • Svara
    Helena - Oh darling, let's be adventurers
    16 oktober, 2018 at 23:44

    Vilket fantastiskt inlägg. Så roligt att läsa om hur ditt USA-intresse fick liv i början. Nu ska jag fortsätta läsa nästa inlägg 🙂

    • Svara
      Ann-Louise
      19 oktober, 2018 at 19:39

      Tack! Vad roligt att du tyckte det var kul att läsa! 🙂

    Skriv en kommentar