I morse när jag vaknade trodde jag för någon minut att allt var som vanligt. Sedan fick jag tag på mobilen och såg de olika push-notiserna med uppdateringar om coronaviruset och var genast tillbaka i verkligheten igen.
Just nu borde jag varit i full färd med att förbereda min 50-årsresa som skulle firats någonstans utomlands under påsklovet. Jag hade storslagna planer som så småningom modifierades när coronaviruset började breda ut sig i Asien. Innan jag åkte till Salt Lake City för drygt tre veckor sedan så trodde jag fortfarande att det kanske fanns en chans att vi skulle kunna åka till Cinque Terre och fira min födelsedag. Men medan jag följde nyhetsrapporteringen från Salt Lake City insåg jag att det bara var att glömma att resa till Italien.
Väl hemkommen från Salt Lake City för drygt 2 ½ vecka sedan så hoppades jag fortfarande att vi nog skulle kunna åka någonstans. Ett tag drömde jag om att åka tillbaka till Salt Lake City och besöka Utah’s nationalparker, något som stod på min önskelista över saker att göra när jag fyllde femtio. Men så började olika experter uttala sig om hur illa det skulle bli i USA och sedan stängde USA sina gräns för bland annat inresande från Sverige.
I några timmar hann jag tänka på olika länder i Europa som ännu inte var så hårt drabbade, som Litauen och Vilnius som jag länge velat åka till. Men jag hann knappt ens tänka tanken innan UD avrådde från icke nödvändiga resor till alla länder. Samtidigt som Sverige började få så många fall att det inte kändes rätt att resa utomlands och riskera att ta med smittan till länder som än så länge klarat sig bra.
Men en liten resa inom Sverige kanske? Jag kikade på hotell i Åre som jag länge velat åka till på grund av bloggkollegors härliga bilder därifrån. Men hann inte mer än upptäcka att det mesta var fullbokat innan nyheterna kom om fall av coronavirus i Åre. (Numera så avråder ju också Folkhälsomyndigheten från att åka till skidorterna under påsklovet.)
Tillbaka till ruta ett. Fira födelsedagen som jag nästan alltid har gjort, hemma hos min mamma i Vetlanda. Det ska väl ändå inte vara några problem? Jo, för nu avråder Folkhälsomyndigheten från att resa ut från Stockholm till andra platser i Sverige. Samt att min mamma är gammal och tillhör samtliga riskgrupper bland de som drabbas värst av coronavirus. Om hon får det så har hon inte en chans hur mycket intensivvård hon än skulle få.
Så här i efterhand är jag glad att jag var så velig och inte kunde bestämma mig vart jag ville åka. I och med att vi inte hade kommit så långt som till att boka en resa så slipper vi fundera på avbokningar och vi behöver inte hålla på att kräva tillbaka pengar eller förlora pengar.
Att jag drömt om den här födelsedagsresan i typ trettio år känns ganska oväsentligt nu och med tanke på att världsläget är som det är så är jag bara tacksam och glad så länge vi är friska och har jobbet kvar. Det här att ha jobbet kvar är inte en självklarhet för alla, speciellt inte för flera av mina bloggkollegor som antingen jobbar inom resebranschen eller som har bloggen som huvudsaklig inkomstkälla. Jag tänker extra mycket på dem just nu.
Jag är tacksam för att jag har ett jobb som kan skötas precis lika bra hemifrån som från kontoret. Och en 50-årsdag hemma i soffan är kanske inte så dumt det heller. Eftersom vi förmodligen fortfarande jobbar hemifrån då så kan jag fira i mysbyxor och äta Ben & Jerrys hela dagen.
Besök från USA som blir inställt
I mitten av maj skulle vi fått besök av två goda vänner från USA, Gene och Lynn. Först skulle jag visat dem Stockholm i några dagar och sedan skulle vi åkt till Lund och bott där några nätter och kört runt och letat reda på gårdar och hus där deras förfäder bott och kanske till och med träffat några nu levande släktingar till dem. Vi skulle sedan följt dem över till Köpenhamn och stannat där en natt och sedan åkt tillbaka till Stockholm medan de skulle flyga hem till USA från Köpenhamn.
Jag hade sett fram emot detta väldigt mycket, dels för att jag såg fram emot att få träffa mina amerikanska vänner men också för att jag aldrig varit i Lund och det är 16 år sedan jag var i Köpenhamn senast. Det är visserligen två månader kvar men den här resan måste skjutas på framtiden och jag bara hoppas att de vill göra ett nytt försök nästa år eller eventuellt senare i år. Och framför allt hoppas jag att de klarar sig utan att bli sjuka nu när fler och fler insjuknar i USA varje dag, speciellt då en av dem är 75 år och alltså tillhör riskgruppen.
Kommer vi kunna åka till Kalifornien i sommar?
I juni har vi en resa bokad till Kalifornien. Jag har aldrig förr planerat en resa i så god tid. Flygbiljetterna bokades redan 25 juli förra året eftersom vi använt våra Eurobonuspoäng och att boka flyg till USA på sommarlovet med Eurobonuspoäng är inte det enklaste. Därför bokade jag samma dag som biljetterna släpptes. Tack vare mitt SAS EuroBonus World Mastercard Premium hade vi möjlighet att boka platser i SAS Plus till samma poängkostnad som SAS Go och vi har sett fram emot att få flyga i SAS Plus, något vi vanligtvis inte har råd med. Fördelen med Eurobonusbiljetter är att man kan avboka dem fram till 24 timmar före utresans avgång och få alla poäng (samt betald flygskatt) tillbaka så vi förlorar inget om vi måste avboka. Det hotell vi bokat på Disneyland är också avbokningsbart.
Jag hoppas fortfarande lite på resan i juni. Men när jag tittar på siffrorna över hur snabbt antalet fall i USA ökar, inte bara dagligen utan varje timme, så känns det ganska hopplöst. USA kanske inte ens har öppnat sin gräns för oss svenskar i juni. Disneyland, som vi skulle besökt (mycket för att uppleva nya Galaxy’s Edge) är stängt och ingen vet när det öppnar igen. Disneyland Hotel, där vi skulle bo, är också stängt. Vi skulle även besökt Universal Studios Hollywood som också är stängt.
Till de olika parkerna kan vi åka när allt lugnat ner sig, jag oroar mig mer för våra släktingar, som är den främsta orsaken att vi åker till Kalifornien. I princip alla släktingar är äldre och tillhör riskgrupperna för Corona. Det är två år sedan vi träffade dem senast och vi har längtat så efter dem. Att inte få träffa dem nu i sommar kommer bli oerhört jobbigt och jag oroar mig förstås för att de ska drabbas av Corona-viruset då just Kalifornien är extra hårt drabbat och flera av dem bor i de värst drabbade områdena runt Sacramento och San Francisco.
Vad ska man blogga om nu då?
En annan fråga är vad jag ska skriva om i bloggen framöver. UD avråder ju från alla icke nödvändiga resor och de flesta av mina planerade blogginlägg handlar också om länder som stängt sina gränser för bland annat inresande svenskar. Ett tag tänkte jag fokusera på enbart inlägg om Sverige men Folkhälsomyndigheten avråder ju även från resor inom Sverige, speciellt från Stockholm till andra platser.
Efter lite funderande har jag kommit fram till att jag kommer fortsätta skriva som vanligt och publicera inlägg både om olika länder, om svenska resmål och om bra fikaställen med mera. Man måste fortfarande våga drömma och längta och en vacker dag så kommer vi förhoppningsvis återigen kunna åka till alla de här platserna. Så framöver kommer det bland annat komma inlägg om Dublin, Bratislava, Kalifornien, Disneyland och Gotland.
Har du några resor som ställts in eller som du är orolig ska ställas in på grund av coronaviruset?
Bilden högst upp i inlägget är från Gualala i Kalifornien.
14 Kommentarer
Usch vad tråkigt med flera inställda reseplaner. Men Jag hoppas att du kommer att få en toppenfödelsedag hemma i Stockholm!
Tack! Födelsedagen blir säkert bra ändå och kanske/förhoppningsvis kan jag fira i efterhand framåt sommaren istället.
Nej, inget är som vanligt. Tråkigt med resan! Jo, vår resa till Tunisien blev inställd, samt en resa till Tyskland. Övriga halvplanerade resor blev också inställda och sommarresan känns tveksam. Lider ändå mest med dem som har företag som drabbas hårt och inte vet hur månaden ska gå ihop, eller som går i konkurs eller drabbas av skulder. Många som har ont i magen gissar jag. Man hoppas att detta inte varar för länge, men kanske blir det för länge för företagen. Hoppas er sommarresa blir av!
Så tråkigt även med era inställda resor. Men jag håller med dig att det är värre för de som har företag som drabbas och förstås också de som är svårt sjuka. Vi får hoppas att allt blir bättre snart.
Visst är det ett märkligt läge på alla sätt och vis. Men inget vi direkt kan påverka. Nu gäller det att ta sig ur detta på bästa sätt. En del resor för vår del, bl.a ett par riktiga långväga resor som vi verkligen drömt om, blir inte av nu. Men det kommer väl en tid efter detta också. Bara att förlika sig med situationen. Kan verkligen förstå din besvikelse. Men vi hoppas ju på en tid när det mesta kan återgå till det vanliga. Vi brukar ju pendla till Spanien men det är inte heller aktuellt och flera resor både inom Sverige med grannländer skjuts upp. Å andra sidan kunde det ju varit värre. Är så glad för att här kunna gå ut och det gör jag. Blir nästan en mil/dag. Bra för lungorna och fina promenadområden finns det.
Hopps att er tänkta sommarresa blir av. Och din 50-års resa får vänta. Men ibland, som nu, kommer ju livet emellan.
Ja, vi får hoppas att det blir bättre snart och får se fram emot resor i framtiden istället. Håller med dig om att det är skönt att vi fortfarande kan gå ut och röra oss som vi vill. Jag har satt mig själv i karantän då jag är förkyld, så njuter verkligen av att se dina fina Stockholmsbilder nu när jag själv sitter inne och längtar efter att själv komma ut och promenera snart igen.
Allting har gått så fort och ändå är Sverige långt efter Spanien och Wales.
Har varit en jobbig tid för många och det är tyvärr bara början.
Tanken på resor är verkligen inte aktuella nu.
Själv lever jag i karantän och under helt andra omständigheter än i Sverige. Förvånas över att det är så fritt i Sverige.
Sköt om dig!
Ja, jag har förstått att det är stor skillnad både i Spanien och Wales. Är själv förvånad över att restriktionerna inte är fler här i Sverige. Själv har jag också stannat inomhus då jag är förkyld och inte vill riskera att sprida någon smitta och jobbar även hemifrån sedan två veckor. Sköt om dig du också!
Ja, det är inte roligt det här. Vi får göra det bästa för att peppa varandra och kanske nu mer än någonsin läsa och kommentera varandras bloggar.( något jag själv varit dålig på). Jag skulle åkt till Köpenhamn samma dag som gränsen stängde och resan till Lake District i april blir inte av. Små är förhoppningar på resan med familj till Odense i slutet av juni. Jag kommer med största sannolikhet förlora mitt jobb och de senaste dagarna har jag drabbats av paniksymtom då jag får svårt att andas. Någonstans har jag landat i att det viktigaste är hälsan …?
Det här med inställda resor är ju egentligen ingenting jämfört med att förlora jobbet. Har tänkt så på dig och på de andra resebloggarna som riskerar bli av med jobbet. En sådan hemsk och sorglig situation och inget man ens kunde föreställa sig för bara några veckor sedan. Jag hoppas så att det ordnar sig för dig och fokusera på hälsan, det är det viktigaste! En stor kram till dig! <3
Det går inte att fatta hur fort det gått. USA i juni känns ju tyvärr inte heller helt stabilt med tanke på hur det eskalerar USA. Men en 51-årsresa är inte helt fel heller, tills nästa vår borde man kunna börja drömma igen, eller hur? ❤️
Ja, man blir mörkrädd när man följer siffrorna i USA. Är så orolig för mina äldre släktingar och vänner därborta. Och som det ser ut nu så får man väl vara glad om man lyckas ta sig till Småland i juni. Men håller med dig, till nästa vår hoppas jag man kan börja drömma igen. <3
Ja, så oerhört märkligt och overkligt allt blev! Man vaknar varje morgon och tror att det var en dröm men icke då …
Verkligen ledsamt med dina födelsedagsplaner och att de andra träffarna som inte blir av. 🙁 Jag är i samma situation som du, att jag inte kan åka till min mamma som också är i riskgrupp. Absurt, verkligen! Plötsligt kan man inte ta något för givet och man blir tacksam för minsta lilla. Bara en sån sak att vi fortfarande kan gå ut och röra oss utan tillstånd, men vem vet om de ändras …
Som du vet hade jag en New York-resa bokad (tio dagar i april) men ”mitt” New York finns ju inte ens längre. Allt är nedstängt och mängder av människor kommer att förlora sina livsverk. Kommer staden någonsin bli den där sjudande metropolen igen? Jag börjar undra även om hoppet förstås inte ska överges. Vi hade också tänkt åka till Skopelos under sensommaren, men det får vi nog också ge upp hoppet om.
Det låter bra att fortsätta blogga om resor ändå, både minnen och drömmar. Jag tänker detsamma. Dels är det en skön ventil i dessa tider, dels är det ju alltid bra för bloggens framtid att fylla på med material.
Ta hand om dig/er!
Så tråkigt med din New York-resa och du var den första jag tänkte på när jag hörde om att USA stängde gränserna mot Europa eftersom jag visste att du hade en resa planerad i april. Men jag tror säkert att New York kommer att bli som vanligt igen när detta är över. Om staden kunde återhämta sig efter attackerna mot World Trade Center så klarar den det här också. Fast det kommer nog ta tid. 🙁 Så tråkigt med allt som händer men kanske allra värst att inte ens kunna träffa sina närmaste släktingar. Ta hand om dig och din familj! Kram <3